kravall

Svenska

Substantiv

Böjningar av kravall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kravall	kravallen	kravaller	kravallerna
Genitiv	kravalls	kravallens	kravallers	kravallernas

kravall

1. (singular ovanligt men förekommer ibland) upplopp, gatuoroligheter

   Minst fem personer greps i samband med kravallen och fler gripanden väntades.

   Synonymer: gatustrider, sammandrabbningar, tumult

   Sammansättningar: kravallpolis

   Etymologi: Av tyska Krawall.

Översättningar

upplopp, gatuoroligheter

• bokmål: opptøyer pl
• engelska: riot ^(en)
• nederländska: rel ^(nl)
• tyska: Krawall ^(de) m