kränkthet

Svenska

Substantiv

Böjningar av kränkthet	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kränkthet	kränktheten
Genitiv	kränkthets	kränkthetens

kränkthet

1. harm, förnärmelse; egenskapen eller känslan att vara kränkt

   Men han var aldrig långsint, han erkände lika ärligt sina förlöpningar, och han kände intet av den hos många vanliga kränktheten, när andra offentligt slår igen mot deras egen kritik.

   Sammansättningar: kränkthetsstudier

   Besläktade ord: kränka, kränkelse, kränkning

Översättningar

harm, förnärmelse

• engelska: grievance ^(en)