Se även Kos.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera

kos

  1. (i uttryck som flyga sin kos) iväg, bort
    1803: Lagfarenhetsbibliotek, Jakob Albrekt Flintberg:
    skolandes Landshöfdingarne, så snart någre qwacksalfware ankomma till lands eller watn, strax befalla dem att packa sig sin kos ur landet
  2. böjningsform av ko

Substantiv

redigera

kos

  1. böjningsform av ko