korva

Svenska

Verb

Böjningar av korva	Aktiv
Infinitiv	korva
Presens	korvar
Preteritum	korvade
Supinum	korvat
Imperativ	korva
Particip
Presens	–
Perfekt	–

korva

1. (ofta om tyg, reflexivt: korva sig) rulla ihop och bilda veck som långsmala korvar

   Jag gillar inte de här strumporna, för de korvar alltid ihop sig nere vid fotknölarna.

   Besläktade ord: korv

Finska

Substantiv

Böjningar av korva	Singular	Plural		Singular	Plural
Grammatiskt
Nominativ	korva	korvat	Ackusativ 1	korva	korvat
			Ackusativ 2	korvan	korvat
Genitiv	korvan	korvien, (korvain)	Partitiv	korvaa	korvia
Lokativ (intern)			Lokativ (extern)
Inessiv	korvassa	korvissa	Adessiv	korvalla	korvilla
Elativ	korvasta	korvista	Ablativ	korvalta	korvilta
Illativ	korvaan	korviin	Allativ	korvalle	korville
Essiv			Marginell
Essiv	korvana	korvina	Instruktiv	–	korvin
Exessiv	korvanta	korvinta	Abessiv	korvatta	korvitta
Translativ	korvaksi	korviksi	Komitativ	–	(korvineen)?

korva

1. öra, hörselorgan

   Sammansättningar: kielikorva, korvakoru, välikorva

2. öra, handtag på kärl

Meänkieli

Substantiv

korva

1. öra (hörselorgan)