korkning

Svenska

Substantiv

Böjningar av korkning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	korkning	korkningen
Genitiv	korknings	korkningens

korkning u

1. det att korka, det att förse något med en kork

   Antonymer: uppkorkning

   Se även tesaurus: Stängning