Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av knark  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ knark knarket
Genitiv knarks knarkets

knark

  1. (vardagligt) narkotika som används i avsikt att berusa
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1953.[1] Troligen av äldre slangspråk i betydelsen ”sup”, besläktat med knarra.
    Sammansättningar: knarkbaron, knarkbrott, knarkbruk, knarkeri, knarkhandel, knarkhund, knarkhärva, knarkkung, knarklangare, knarkliga, knarkparti
    Besläktade ord: knarka, knarkare

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "knark"