Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av knäsättning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ knäsättning knäsättningen knäsättningar knäsättningarna
Genitiv knäsättnings knäsättningens knäsättningars knäsättningarnas

knäsättning u

  1. (historiskt eller nyhedendom) det att sätta sitt (nyfödda) barn på knät och på så vis förkunna att det är ens eget
    1895: Nordmannaskämt, efter medeltida källor, Albert Ulrik Bååth:
    För tillfället vistades hos konung Harald en man vid namn Håkan den godes knäsättning.
    2017: Forn sed i nutid (3. uppl.) (Samfundet Forn Sed Sverige):
    I det första steget, knäsättningen, pekar modern ut fadern och han tar barnet, uttrycker sitt åtagande som förälder och befäster detta genom att sätta barnet i sitt knä.
  2. (historiskt) det att sätta ett nyfött barn på sitt knä och därmed uppta det som fosterbarn; adoptera
  3. (bildligt) det att fastslå som riktig (äkta)
 
Besläktade ord: knäsätta