Se även kliva.

SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av klyva  Aktiv Passiv
Infinitiv klyva klyvas
Presens klyver klyvs (klyves)
Preteritum klyvde klyvdes
Supinum klyvt klyvts
Imperativ klyv
Particip
Presens klyvande, klyvandes
Perfekt klyvd

Not:

svag böjning


Böjningar av klyva  Aktiv Passiv
Infinitiv klyva klyvas
Presens klyver klyvs (klyves)
Preteritum klöv klövs
Supinum kluvit kluvits
Imperativ klyv
Particip
Presens klyvande, klyvandes
Perfekt kluven

Not:

stark böjning

klyva

  1. (även reflexivt: klyva sig) dela något (styvt eller hårt) på längden; (utvidgat) dela en helhet i två (eller flera) delar
    Synonymer: klovå (orsamål); halvera, tudela
    En viktig händelse under 1900-talet var att människan lärde sig klyva atomer.
    Etymologi: Av fornsvenska klyva, av urgermanska *kleubaną, av urindoeuropeiska *glewbʰ- (”klyva, dela”). Besläktat med engelska cleave, danska kløve.
    Användning: Vardagligt används även supinumformen klyvit(s) och perfektparticipformerna klyven, klyvet, klyvna och klyvne.
    Besläktade ord: klyv, klyvbar, klyvning, klyfta, klyftig
    Sammansättningar: klyvyxa

ÖversättningarRedigera