kliva
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av kliva | Aktiv | Passiv | ||
---|---|---|---|---|
Infinitiv | kliva | klivas | ||
Presens | kliver | klivs (klives) | ||
Preteritum | klev | klevs | ||
Supinum | klivit | klivits | ||
Imperativ | kliv | – | ||
Particip | ||||
Presens | klivande, klivandes | |||
Perfekt | (kliven)
| |||
|
kliva
- ta ett steg; speciellt ta ett steg för att gå in i, eller lämna; även ta ett steg över eller klättra över (något inte fullt så högt)
- Jag brukar kliva på bussen vid simhallen, och kliva av den vid järnvägsstationen.
- Kliv ur bilen!
- Barnen klev över staketet.
- ställa sig
- Kliv upp på stolen så når du.
- sätta foten
- Usch, jag klev på en snigel.
- Mamma, han klev på min tå!
Besläktade ord
redigeraAnvändning
redigera- ta ett steg
Speciellt tillsammans med av, på, in (i), (ut) ur eller över
- ställa sig
Speciellt tillsammans med på
- sätta foten
Speciellt tillsammans med i eller på