klev

Svenska

Substantiv

Böjningar av klev	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klev	klevet	klev	kleven
Genitiv	klevs	klevets	klevs	klevens

Böjningar av klev	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klev	kleven	klevar	klevarna
Genitiv	klevs	klevens	klevars	klevarnas

klev n eller u

1. bergsklyfta, bergsskreva
2. brant bergvägg eller backe

Etymologi: Belagt i språket sedan 1210-1216, som fornsvenska klef.

Verb

klev

1. böjningsform av kliva