Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av klinka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ klinka klinkan klinkor klinkorna
Genitiv klinkas klinkans klinkors klinkornas

klinka

  1. handtag för att öppna eller stänga dörren
    Synonymer: dörrhandtag, dörrtrycke
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1600.[1] Av medellågtyska klinke.
  2. (anatomi) skinka, stjärthalva
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1768.[2] Jämför nederländska klink.

Översättningar

redigera
Böjningar av klinka  Aktiv Passiv
Infinitiv klinka klinkas
Presens klinkar klinkas
Preteritum klinkade klinkades
Supinum klinkat klinkats
Imperativ klinka
Particip
Presens klinkande, klinkandes
Perfekt (klinkad)
Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

klinka

  1. (vardagligt) (små)spela lite för sig själv, ofta om musikinstrument med tangenter
    Varianter: plinka
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1697.[3] Av ljudhärmande ursprung, se även klinga.

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "klinka"
  2. Svensk ordbok: "klinka"
  3. Svensk ordbok: "klinka"