klangfärg

Svenska

Substantiv

Böjningar av klangfärg	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klangfärg	klangfärgen	klangfärger	klangfärgerna
Genitiv	klangfärgs	klangfärgens	klangfärgers	klangfärgernas

klangfärg u

1. sammansättning (färg, spektrum) av klanger (övertoner)

   De högre övertonernas bortfallande skadar icke pianots klangfärg, utan verkar till och med renande.

   Människorösternas klangfärger beror mest av stämbandens beskaffenhet samt mun- och näshålans resonans.

   Strängt taget, har de nasalerade vokalerna en annan klangfärg än de icke nasalerade.

   Se även tesaurus: Klang, Ljud

   Användning: De reglage för separat ljudstyrka för bas, mellanregister och diskant, som på 1960-talets radiomottagare märktes "klangfärg", hette på 1980-talets stereo "equalizer".

Översättningar

sammansättning (färg, spektrum) av klanger (övertoner)

• tyska: Klangfarbe f