spektrum

(fysik, optik) band av färger av ljus (som kan synliggöras genom refraktion) eller övriga elektromagnetiska vågor; uppdelning av elektromagnetisk strålning (eller annan typ av vågrörelse) i olika våglängder eller frekvenser
Sammansättningar: färgspektrum

Fraser: elektromagnetiskt spektrum
(matematik) till en begränsad operator, de skalärer λ så att operatorn A−λI ej har en (begränsad) invers
(i överförd betydelse) en samling angränsande eller besläktade företeelser som inte låter sig indelas i tydligt definierade kategorier
Man talar numera om ett autismspektrum.

Han upplevde ett helt spektrum av känslor.

Besläktade ord: spektral, spektrogram

Sammansättningar: bredspektrumantibiotika

Grammatik

Som med flera andra ord av latinskt ursprung som slutar på -um används flera olika böjningsmönster.

spektrum, spektrumet, spektrum, spektrumen
spektrum, spektret, spektrer, spektrerna
spektrum, (spektrum), spektra, (spektra)

Formen spektra är den latinska böjningen till plural. Språkrådet avråder från att använda latinska böjningsformer eftersom de saknar bestämd form [1].

Översättningar

band av färger

bokmål: spektrum n
danska: spektrum n
engelska: spectrum^(en)
finska: spektri^(fi), kirjo^(fi)
franska: spectre^(fr) m
italienska: spettro^(it) m
kroatiska: spektar m
nederländska: spectrum^(nl)
polska: spektrum^(pl) n
portugisiska: espectro^(pt) m
rumänska: spectru^(ro) n
ryska: спектр^(ru) m (spektr)
serbiska: спектар m
spanska: espectro^(es) m
tjeckiska: spektrum n
tyska: Spektrum^(de) n
ungerska: spektrum^(hu)

matematik

betydelse

tyska: Spektrum^(de) n

Polska

Substantiv

Böjningar av spektrum
neutrum	Singular	Plural
Nominativ	spektrum	spektra
Genitiv	spektrum	spektrów
Dativ	spektrum	spektrom
Ackusativ	spektrum	spektra
Instrumentalis	spektrum	spektrami
Lokativ	spektrum	spektrach
Vokativ	spektrum	spektra

spektrum n

uttal: ˈspɛktrũm

spektrum

Tjeckiska

Substantiv

spektrum n

spektrum