kiva

Svenska

Adjektiv

kiva (oböjligt)

• uttal: kiva

1. (finlandssvenska, fennicism) kul

   Det ska bli kiva att träffa dig igen!

   Etymologi: Av finska kiva (”kul”).

   Grammatik: I böjningar används ofta en stam på kivog-, såsom kivoga i plural och kivogare i komparativ.

Verb

Böjningar av kiva	Aktiv	Passiv
Infinitiv	kiva	kivas
Presens	kivar	kivas
Preteritum	kivade	kivades
Supinum	kivat	kivats
Imperativ	kiva	–
Particip
Presens	kivande, kivandes
Perfekt	(kivad)?

kiva

• uttal: 'tji:vaˈɕiːva

1. gräla

Översättningar

gräla

• tyska: zanken ^(de), streiten ^(de)

Finska

Adjektiv

kiva

• Uttal: /ˈkiʋɑ/, [ˈkiʋɑ]

1. trevlig, skön, härlig

   Uusi talomme on kiva.

   Vårt nya hus är trevligt.

2. rolig, kul

   Se oli kivaa.

   Det var roligt.