kast

Svenska

Substantiv

Böjningar av kast 1,2,3	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kast	kastet	kast	kasten
Genitiv	kasts	kastets	kasts	kastens

Böjningar av kast 4,5,6	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kast	kasten	kaster	kasterna
Genitiv	kasts	kastens	kasters	kasternas

kast

1. det att kasta något

   Barnen lekte "kast med liten boll".

   Var och en får tre kast.

   Etymologi: Av fornnordiska kast.

   Besläktade ord: kasta

   Sammansättningar: inkast, kastspö, sopnedkast, utkast

   Fraser: stå sitt kast

2. geometrisk tolerans på (oftast rotationssymmetriska) detaljer

   Vad blev kastet på axeln du svarvade?

3. (ålderdomligt) antal om fyra (strömmingar)

   Ett kast strömming, tack.

4. uppkastad hög eller stapel (av något); i synnerhet om regelbundet uppstaplad trave, hög eller stack ved; vedstapel, vedkast, vedstack, vedtrave

   Etymologi: Av fornnordiska kǫstr.

5. (ålderdomligt, typografi) låda med uppsättning stiltyper

   Etymologi: Av medellågtyska kast, kaste.

6. samhällsklass inom hinduismen (traditionellt i Indien)

   Vilken kast tillhör de?

   Sammansättningar: kastlös, kastsystem, kastväsen, kastväsende

   Etymologi: Av portugisiska casta.

Homofoner: kasst

Översättningar

det att kasta

• engelska: (konkret) throw ^(en), (abstrakt) cast ^(en)
• esperanto: ĵeto
• nederländska: worp ^(nl) m
• tyska: Wurf ^(de) m

geometrisk tolerans

• engelska: runout ^(en)

låda med uppsättning stiltyper

• tyska: Setzkasten ^(de) m

samhällsklass

• engelska: caste ^(en)
• esperanto: kasto
• finska: kasti ^(fi)
• jiddisch: קאַסטע‎ f (kaste)
• nederländska: kaste ^(nl) mf
• portugisiska: casta ^(pt) f
• spanska: casta ^(es) f
• tyska: Kaste ^(de) f

Bottniska

Verb

kast

• uttal: /cʰæ̀st/

1. kasta

   Synonymer: huv, slänj, snör, viindt

2. byta osett, utan att förut undersöka egenskaperna hos det man får för det man giver

   Kom, ska ve kast hanska!

   Kom, låt oss byta handskar!

3. befria trösksäden från agnar, vanl. medelst en kastar m en maskin för detta
4. föda för tidigt

   kon ha kastä kalven

Etymologi: Av fornnordiska kasta.

Substantiv

kast f

1. (fiske) stället, öppningen på not-is, där noten neddrages

   Se även: hjalp

2. sopskyffel

Substantiv

Böjningar av kast	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kast	kaste	kast	kasta
Dativ		kasten		kastom

kæst 1 - 3 n, 4 m

• uttal: /cʰǽst/

1. kast
2. spratt, skalkstycke

   Ha gjol mäg rett e kast.

   Han gjorde mig just ett spratt.

3. omkullstörtning, se lappkast
4. vedtrave

   Etymologi: Av fornnordiska kǫstʀ.

Etymologi: Av fornnordiska kast.

Sammansättningar: brakakast, förstkast

Nederländska

Substantiv

Böjningar av kast	Singular	Plural
femininum maskulinum
Nominativ	kast	kasten

kast

• uttal: /kɑst/   Spela upp^?

1. skåp