kantele

Svenska

Substantiv

Böjningar av kantele	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kantele	kantelen	kanteler	kantelerna
Genitiv	kanteles	kantelens	kantelers	kantelernas

kantele

1. musikinstrument liknande en cittra med strängar som knäpps

en kantele

Etymologi

Av finska kantele. Möjligen av litauiska kanklės, ett liknande stränginstrument.

Översättningar

ett stränginstrument

• engelska: kantele ^(en)
• estniska: kannel
• finska: kantele ^(fi), kannel ^(fi)
• franska: kantele ^(fr) m
• kvänska: kantelet
• litauiska: kantelė
• tyska: Kantele f