Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av omkörning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ omkörning omkörningen omkörningar omkörningarna
Genitiv omkörnings omkörningens omkörningars omkörningarnas

omkörning

  1. (transport) det att köra om; passerande av trafikant som färdas i lägre hastighet
    Polisen har under dagen observerat ett antal farliga omkörningar.
    Sammansättningar: omkörningsförbud, omkörningsfält

Översättningar redigera