omkörning

Svenska

Substantiv

Böjningar av omkörning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	omkörning	omkörningen	omkörningar	omkörningarna
Genitiv	omkörnings	omkörningens	omkörningars	omkörningarnas

omkörning

1. (transport) det att köra om; passerande av trafikant som färdas i lägre hastighet

   Polisen har under dagen observerat ett antal farliga omkörningar.

   Sammansättningar: omkörningsförbud, omkörningsfält

Översättningar

det att köra om

• engelska: overtaking ^(en)
• tyska: Überholen n