fortkörning

Svenska

Substantiv

Böjningar av fortkörning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fortkörning	fortkörningen	fortkörningar	fortkörningarna
Genitiv	fortkörnings	fortkörningens	fortkörningars	fortkörningarnas

fortkörning

1. det att framföra ett fordon (vanligen en bil) med för hög fart (vanligen avses fart högre än den maximalt tillåtna farten på den aktuella vägsträckan)

   Fortkörning kan ge höga böter.

   Besläktade ord: fortkörare, fortkörande

   Sammansättningar: fortkörningsbot

Översättningar

det att köra för fort

• engelska: speeding ^(en)
• finska: ylinopeus ^(fi)
• italienska: eccesso di velocità m
• polska: przekroczenie prędkości ^(pl)
• tyska: Geschwindigkeitsüberschreitung f, Geschwindigkeitsübertretung ^(de) f