jewel

Engelska

Substantiv

Böjningar av jewel	Singular	Plural
Nominativ	jewel	jewels
Genitiv	jewel's	jewels'

jewel

• uttal: ˈdʒuːəl

1. juvel (ädelsten)
2. juvel (smycke)

Etymologi: Av anglo-normandiska joiel, av fornfranska jouel, jouel (modern franska joyau), av latinska iocus (”skämt”)

Homofoner: joule

Besläktade ord: jeweler / jeweller, jewelry / jewellery