intrigör

Svenska

Substantiv

Böjningar av intrigör	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	intrigör	intrigören	intrigörer	intrigörerna
Genitiv	intrigörs	intrigörens	intrigörers	intrigörernas

intrigör

1. person som intrigerar; person som smider ränker

   Synonymer: intrigmakare, intrigmakerska, ränksmidare

   Etymologi: Av franska intrigueur.

   Besläktade ord: intrig, intrigant, intrigera

   Se även tesaurus: Oenighet, Fördöljande, Bedragare, Planmässighet, Verksamhetsbegär, Slughet, Motståndare, Kanalje

Översättningar

person som intrigerar

• engelska: intriguer ^(en)
• franska: intrigueur ^(fr) m
• tyska: Intrigant ^(de) m, Intrigantin ^(de) f, Ränkeschmied ^(de) m, Ränkeschmiedin ^(de) f