Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av inspektor  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ inspektor inspektorn inspektorer inspektorerna
Genitiv inspektors inspektorns inspektorers inspektorernas

inspektor

  1. (betoning: inspek'tor) den som förr hade tillsyn över en högre skola
  2. (betoning: inspekto'r) arbetsledare vid lantbruk; föreståndare för större järnvägsstation
    Synonymer: rättare
 
Besläktade ord: inspektera, inspektion, inspektris, inspektör