inspektor

Svenska

Substantiv

Böjningar av inspektor	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	inspektor	inspektorn	inspektorer	inspektorerna
Genitiv	inspektors	inspektorns	inspektorers	inspektorernas

inspektor

1. (betoning: inspek'tor) den som förr hade tillsyn över en högre skola
2. (betoning: inspekto'r) arbetsledare vid lantbruk; föreståndare för större järnvägsstation

   Synonymer: rättare

Besläktade ord: inspektera, inspektion, inspektris, inspektör