inspektör

Svenska

Substantiv

Böjningar av inspektör	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	inspektör	inspektören	inspektörer	inspektörerna
Genitiv	inspektörs	inspektörens	inspektörers	inspektörernas

inspektör

1. /anställd/ person som /formellt/ kontrollerar att allt är som det skall vara

   Har du sett inspektören?

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1802. Av franska inspecteur.

   Besläktade ord: inspektera, inspekterad, inspektion, inspektris

   Sammansättningar: kriminalinspektör

Översättningar

Översättningar

• bokmål: inspektør m
• engelska: inspector ^(en)
• franska: inspecteur ^(fr) m
• katalanska: inspector ^(ca) m
• tyska: Inspekteur m, Inspekteurin f, Inspektor ^(de) m, Inspektorin ^(de) f