hunka

Svenska

Substantiv

Böjningar av hunka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hunka	hunkan	hunkor	hunkorna
Genitiv	hunkas	hunkans	hunkors	hunkornas

hunka u

1. (slang) hundrakronorssedel

Verb

Böjningar av hunka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	hunka	hunkas
Presens	hunkar	hunkas
Preteritum	hunkade	hunkades
Supinum	hunkat	hunkats
Imperativ	hunka	–
Particip
Presens	hunkande, hunkandes
Perfekt	(hunkad)?

hunka

1. (ålderdomligt) må, stå till, tillstånd

   1867: En polismans anteckningar, s. 155:

   Stenhuggare! Hur hunkar det med er?

   Etymologi: Troligen från svensk romani hunka (”vara”)

Svensk romani

Verb

hunka

1. vara

   Kambanan hunkar pansch preall schov.

   Klockan är fem över sex.

   Allan hunkar okktodess bast.

   Allan är arton år.

   Varianter: honka