hosta

Se även hösta.

Svenska

Verb

Böjningar av hosta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	hosta	hostas
Presens	hostar	hostas
Preteritum	hostade	hostades
Supinum	hostat	hostats
Imperativ	hosta	–
Particip
Presens	hostande, hostandes
Perfekt	hostad

hosta 1

• uttal: ˈhʊsˌta

1. (medicin) utlösa hostning

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1325. Av fornsvenska hosta.

   Besläktade ord: host, hostning, hosta upp

   Se även: hacka, harkla, knysta, kraxa, muttra

hosta 2

• uttal: ˈhɔʊsˌta

1. (anglicism) vara värd för något, särskilt för onlinespel (från engelska host)

Översättningar

utlösa hostning

• bokmål: hoste ^(no)
• engelska: cough ^(en)
• finska: yskiä ^(fi)
• franska: tousser ^(fr)
• italienska: tossire ^(it)
• jiddisch: הוסטן (hustn)
• kvänska: rykkiit
• nederländska: hoesten ^(nl)
• polska: kaszleć ^(pl), kasłać
• ryska: кашлять ^(ru)
• tyska: husten ^(de)

Substantiv

Böjningar av hosta 1	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hosta	hostan
Genitiv	hostas	hostans

Böjningar av hosta 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hosta	hostan	hostor	hostorna
Genitiv	hostas	hostans	hostors	hostornas

hosta

• uttal: ˈhʊsˌta

1. (medicin) anfall av hostningar

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1385. Av fornsvenska hosta.

   Sammansättningar: hostanfall, hostattack, hostmedicin, hostretning, hosttablett, kikhosta, rethosta, slemhosta, torrhosta

2. (växter) någon av de växter i funkiasläktet (Hosta); exemplar av dessa arter

   Synonymer: funkia

Översättningar

anfall av hostningar

• bokmål: hoste ^(no) m
• engelska: cough ^(en)
• finska: yskä ^(fi)
• franska: toux ^(fr) f
• isländska: hósti ^(is) m
• japanska: 咳 ^(ja) (せき, seki)
• koreanska: 옥잠화 (okjamhwa)
• kvänska: yskä, köhä
• polska: kaszel ^(pl)
• turkiska: öksürük ^(tr)
• tyska: Husten ^(de) m