Svenska

redigera
Böjningar av harkla  Aktiv Passiv
Infinitiv harkla harklas
Presens harklar harklas
Preteritum harklade harklades
Supinum harklat harklats
Imperativ harkla
Particip
Presens harklande, harklandes
Perfekt (harklad)
Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

harkla

  1. (intransitivt, reflexivt: harkla sig) rena halsenslem genom att trycka till, försöka trycka upp slemmet så att ett ljud uppstår, detta för att kunna tala tydligt
    Han harklade sig innan han slutligen började tala.
    Nu har han harklat i en timme, det kommer aldrig att fungera, vi får ställa in.
    Etymologi: Av fornsvenska harkla.
    Besläktade ord: harkling

Översättningar

redigera