hertig

Svenska

Substantiv

Böjningar av hertig	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hertig	hertigen	hertigar	hertigarna
Genitiv	hertigs	hertigens	hertigars	hertigarnas

hertig

1. adlig titel

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1285, av fornsvenska hærtogher, hærtugh, hærtughi, av medellågtyska hertoch.

   Besläktade ord: hertiginna, hertiglig

   Sammansättningar: hertigdöme, storhertig, ärkehertig

Översättningar

adlig titel

• asturiska: duque ^(ast)
• bokmål: hertug ^(no) m
• danska: hertug u
• engelska: duke ^(en)
• estniska: hertsog ^(et)
• finska: herttua ^(fi)
• franska: duc ^(fr) m
• isländska: hertogi
• italienska: duca ^(it) m
• jiddisch: הערצאָג m (hertsog)
• lettiska: hercogs m
• litauiska: hercogas
• maltesiska: duka m
• nederländska: hertog ^(nl)
• nynorska: hertug m
• polska: książę ^(pl) m
• portugisiska: duque ^(pt) m
• ryska: герцог ^(ru) m
• slovakiska: vojvoda
• slovenska: vojvoda ^(sl)
• spanska: duque ^(es) m
• tjeckiska: vévoda ^(cs)
• turkiska: dük ^(tr)
• tyska: Herzog ^(de) m
• ungerska: herceg ^(hu)