storhertig

Svenska

Substantiv

Böjningar av storhertig	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	storhertig	storhertigen	storhertigar	storhertigarna
Genitiv	storhertigs	storhertigens	storhertigars	storhertigarnas

storhertig

1. manlig statschef i monarki (storhertigdöme)

   Besläktade ord: storhertigdöme, storhertiginna, storhertiglig

Översättningar

manlig statschef i monarki (storhertigdöme)

• engelska: grand duke ^(en)
• franska: grand-duc ^(fr) m
• italienska: granduca ^(it) m
• nederländska: groothertog ^(nl)
• portugisiska: grão-duque m
• spanska: gran duque m
• tyska: Großherzog ^(de) m