hemkalla

Svenska

Verb

Böjningar av hemkalla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	hemkalla	hemkallas
Presens	hemkallar	hemkallas
Preteritum	hemkallade	hemkallades
Supinum	hemkallat	hemkallats
Imperativ	hemkalla	–
Particip
Presens	hemkallande, hemkallandes
Perfekt	hemkallad

hemkalla

1. återkalla någon till dennes hem, hembygd eller hemland; ofta med av­seende på diplomatiska sändebud i tjänst på ambassad eller konsulat i främmande land

   I samband med krigsutbrottet hemkallades ett tjugotal jesuiter till hemlandet.

   Etymologi: Av fornsvenska hemkalla. Känt sedan 1506 genom brev från biskop Ingemar (Ingmarus Petri) i Växjö till Svante Nilsson (Sture). Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver, Styffe, Carl Gustaf, 1859.

   Besläktade ord: hemkallande, hemkallelse, hemkallning

Översättningar

återkalla någon till dennes hem, hembygd eller hemland

• tyska: abberufen ^(de)

Fornsvenska

Verb

hemkalla

1. hemkalla, återkalla