hemkalla
Svenska redigera
Verb redigera
| Böjningar av hemkalla | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | hemkalla | hemkallas |
| Presens | hemkallar | hemkallas |
| Preteritum | hemkallade | hemkallades |
| Supinum | hemkallat | hemkallats |
| Imperativ | hemkalla | – |
| Particip | ||
| Presens | hemkallande, hemkallandes | |
| Perfekt | hemkallad | |
- återkalla någon till dennes hem, hembygd eller hemland; ofta med avseende på diplomatiska sändebud i tjänst på ambassad eller konsulat i främmande land
- I samband med krigsutbrottet hemkallades ett tjugotal jesuiter till hemlandet.
- Etymologi: Av fornsvenska hemkalla. Känt sedan 1506 genom brev från biskop Ingemar (Ingmarus Petri) i Växjö till Svante Nilsson (Sture). Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver, Styffe, Carl Gustaf, 1859.
- Besläktade ord: hemkallande, hemkallelse, hemkallning