Se även Kalla och källa.

Svenska

redigera
Böjningar av kalla  Aktiv Passiv
Infinitiv kalla kallas
Presens kallar kallas
Preteritum kallade kallades
Supinum kallat kallats
Imperativ kalla
Particip
Presens kallande, kallandes
Perfekt kallad

kalla

  1. använda ett (ofta oegentligt) namn för att beteckna någon eller något, tilltala med namnet
    Jag kallar den nya datorn "Beräknus".
    –Mamma! Den elaka pojken kallade mig "larvfia"!
    Jämför: benämna, döpa, ge namnet, namnge, titulera
  2. uppmana att komma
    Kalla på betjänten.
 
Besläktade ord: hemkalla, kall, kallelse, påkalla, tillkalla, åkalla

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kalla  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kalla kallan kallor kallorna
Genitiv kallas kallans kallors kallornas
 
kalla

kalla

  1. (botanik) växtart i släktet kallor (Zantedeschia) eller familjen Araceae (kallaväxter)
    1911: Liljecronas hem, Selma Lagerlöf:
    Det fanns två fönster på rummet. Vid det ena stod en hög, grön kalla, vid det andra ett litet sybord.
    Sammansättningar: björnkalla, drakkalla, fläckkalla, fredskalla, knölkalla, kobrakalla, krypkalla, pilkalla, råttsvanskalla, silverkalla, skunkkalla, spindelkalla, svanskalla, vattenkalla, zamiakalla, ödlekalla

Översättningar

redigera

Adjektiv

redigera

kalla

  1. böjningsform av kall

Estniska

redigera

Substantiv

redigera

kalla

  1. (botanik) kalla

Substantiv

redigera

kalla

  1. (botanik) kalla