helgotte

Svenska

Substantiv

helgotte

1. (ålderdomligt, eufemistiskt) blanka fan, helsike, helvete

   1905 (17 aug): Lasse Larssons diktamen (Vestkusten, nr. 33):

   Förmycken lärdom är ett helgottes gift, som förvrider hjernan på bå' ynglingar och töser och gör dem böjda för samvetsäktenskap och andra brott, som mot naturen äro.

   1904 (16 apr): Bygdekrönika: Om samvetet i vår tid (Göteborgs Aftonblad):

   — Dä' ger ja' helgotte hva' dä' kostar.

   Vanliga konstruktioner: ge helgotte (i), vad i helgotte

   Se även: helskotta, helsike