Svenska redigera

Substantiv redigera

helgotte

  1. (ålderdomligt, eufemistiskt) blanka fan, helsike, helvete
    1905 (17 aug): Lasse Larssons diktamen (Vestkusten, nr. 33):
    Förmycken lärdom är ett helgottes gift, som förvrider hjernan på bå' ynglingar och töser och gör dem böjda för samvetsäktenskap och andra brott, som mot naturen äro.
    1904 (16 apr): Bygdekrönika: Om samvetet i vår tid (Göteborgs Aftonblad):
    — Dä' ger ja' helgotte hva' dä' kostar.
    Vanliga konstruktioner: ge helgotte (i), vad i helgotte
    Se även: helskotta, helsike