hane
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av hane | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | hane | hanen | hanar | hanarna |
Genitiv | hanes | hanens | hanars | hanarnas |
hane
- (biologi) ett kön; en hane av arten människa benämns oftast man
- (ålderdomligt) tupp
- 1917: Bibeln:
- I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.
- I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.
- Etymologi: Av fornsvenska hani, av fornnordiska hani. Ytterst av den urindoeuropeiska roten *kan- (”sjunga”) jämför svenska höna, danska hane (”tupp”), isländska hani, gotiska 𐌷𐌰𐌽𐌰 (hana) (”tupp”) och latinska canō (”jag sjunger”) och kymriska canu (”sjunga”).
- 1917: Bibeln:
- den del av mekanismen i en revolver eller (äldre) gevär som slår på tändstiftet eller laddningen när vapnet avfyras
- Revolvermännen brukade slipa ner hanen på sin revolver så att den inte fastnade i hölstret.
- Fraser: vila på hanen
- Etymologi: Av att hanen (vapendel) förr kunde likna en tupp. Se etymologin för hane (tupp).
- elektrisk kontakt med synlig, oskyddad ledare
- Antonymer: hona
-
hane (tupp)
-
hane i en pistol
-
hane (kontaktdon)
Översättningar
redigerahankön
tupp — se tupp
vapendel
Danska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av hane | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | hane | hanen | haner | hanerne |
Genitiv | hanes | hanens | haners | hanernes |
hane u
- uttal: ˈhæːnə