handgemäng

Svenska

Substantiv

Böjningar av handgemäng	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	handgemäng	handgemänget	handgemäng	handgemängen
Genitiv	handgemängs	handgemängets	handgemängs	handgemängens

handgemäng

1. slagsmål mellan två eller flera personer med nävarna

   1883: Nordisk familjebok:

   Före eldvapnens införande och under deras första tid afgjordes striderna med handgemäng, hvarvid den besegrade icke sällan helt och hållet nedgjordes.

   2011 (8 aug): Kioskägare brottades med rånare (Västerbottens-Kuriren):

   Det blev handgemäng när en spelbutik i Umeå på måndagsmorgonen utsattes för ett rånförsök.

   Etymologi: Av tyska Handgemenge.

Översättningar

slagsmål mellan två eller flera personer med nävarna

• polska: bójka ^(pl) f, bijatyka ^(pl) f, rękoczyny pl
• tyska: Handgemenge ^(de) n