halka

Svenska

Substantiv

Böjningar av halka	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	halka	halkan
Genitiv	halkas	halkans

halka

1. en vädersituation där det finns is på vägbanorna varvid de är halare än annars

   SMHI varnar för halka och snörök på måndagskvällen.

   Besläktade ord: hal, halkig

   Sammansättningar: blixthalka, halkbekämpning, halkkörning, halkolycka, halkrisk, ishalka, svarthalka

2. (slang) senap

   Men när han hade smetat halka på sin sista slang, han tänkte efter om han hade någon ny talang.

Översättningar

vädersituation

• bokmål: hålke mf
• finska: iljanne ^(fi), liukkaus ^(fi)
• franska: verglas ^(fr) m
• nynorska: hålke mf
• tyska: Glätte ^(de) f, Glatteis ^(de) n

Verb

Böjningar av halka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	halka	halkas
Presens	halkar	halkas
Preteritum	halkade	halkades
Supinum	halkat	halkats
Imperativ	halka	–
Particip
Presens	halkande, halkandes
Perfekt	–

halka

1. tappa fotfästet på grund av att underlaget är halt

   Besläktade ord: halkning

   Sammansättningar: halkrisk, halkskydd

   Fraser: halka efter, halka in på

Översättningar

tappa fotfästet

• bokmål: gli ^(no), skli ^(no)
• engelska: slip ^(en)
• esperanto: gliti ^(eo), ekgliti
• finska: liukastua ^(fi)
• italienska: scivolare ^(it)
• litauiska: paslysti
• nynorska: gli, skli, sklida, sklide
• portugisiska: deslizar ^(pt)
• spanska: deslizarse ^(es)
• tyska: ausrutschen ^(de)

Polska

Substantiv

halka f

1. underkjol