habitus

Svenska

Substantiv

habitus

1. hållning, yttre skick
2. (biologi) ett djurs eller en växts allmänna utseende, de sammanlagda kännetecknen för ett djur eller växts yttre
3. (mineralogi) det allmänna utseendet hos en kristall
4. (sociologi) sammantaget om en persons livsstil, värderingar, benägenheter och förväntningar
5. (medicin) en persons utseende, med utgångspunkt i vad det innebär gällande personens hälsotillstånd och eventuella sjukdomsanlag

Etymologi: Av latin habitus, yttre gestalt, klädnad, tillstånd.

Översättningar

hållning, yttre skick

• tyska: Habitus ^(de) m

biologi

mineralogi

sociologi

• tyska: Habitus ^(de) m

medicin