höft

Svenska

Substantiv

Böjningar av höft	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	höft	höften	höfter	höfterna
Genitiv	höfts	höftens	höfters	höfternas

höft u

1. (hos människa) vartdera av de båda utskjutande kroppspartier runt höftbenen och nedanför midjan

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1538. Av medellågtyska hüfte med samma betydelse.

   Jämför: länd

   Fraser: på en höft

   Besläktade ord: höfta

   Sammansättningar: höftskada

Översättningar

utskjutande kroppsparti runt höftbenet och nedanför midjan

• alemanniska: Hüft
• bokmål: mjødm f, hofte ^(no) f
• danska: hofte ^(da) u
• engelska: hip ^(en)
• finska: lonkka ^(fi), lanne ^(fi)
• franska: hanche ^(fr) f
• färöiska: mjødn f
• gotiska: 𐌷𐌿𐍀𐍃 (hups)
• hebreiska: יָרֵךְ ^(he) f (yarekh)
• isländska: mjödm ^(is)
• italienska: anca ^(it) f, fianchi ^(it) m pl ("höfter")
• kroatiska: kuk m
• kvänska: jorva, ronkka
• latin: coxa f
• lettiska: gurns m
• luxemburgiska: Hëft f
• nederländska: heup ^(nl) f
• nynorska: mjødm f, hoft f, hofte f
• persiska: کفل ^(fa) (kafal)
• polska: biodro ^(pl) n
• portugisiska: quadril ^(pt) m
• rumänska: șold ^(ro)
• ryska: бедро́ ^(ru) n (bedró)
• serbiska: кук ^(sr) m
• spanska: cadera ^(es) f
• tjeckiska: kyčel ^(cs) f
• turkiska: kalça ^(tr)
• tyska: Hüfte ^(de) f
• ungerska: csípő ^(hu)
• älvdalska: myörn m