håva

Se även hava och häva.

Svenska

Substantiv

Böjningar av håva	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	håva	håvan	håvor	håvorna
Genitiv	håvas	håvans	håvors	håvornas

håva

1. (endast i plural) gåva (ofta abstrakta sådana)

   1784: Julklapp till magister Sprätt, Anna Maria Lenngren:

   Hvad båta verldens usla håfvor för den, som fått så stora gåfvor?

   1917: Daniel 11:8, Bibeln:

   Deras gudar och beläten och deras dyrbara håvor, både silver och guld, skall han ock föra såsom byte till Egypten.

   1998: Åtta kroppar, Susanne Ringell:

   Den förkrympta mannens kvinna äcklade henne än mer, en barnslig kvinna i friluftsmundering med en favoritscarf om halsen, en dåraktig kvinna som i dagarna tre hade försökt täppa till hålet i verkligheten med naturens håvor.

   Etymologi: Av fornsvenska hāva (”ägodel”), av medellågtyska have jämför fornhögtyska haba av habēn (tyska Habe). Singularformen håva användes inpå 1720-talet, men nu finns ordet endast i plural.

Översättningar

gåva (ofta abstrakta sådana)

• polska: dar ^(pl) m

Verb

Böjningar av håva	Aktiv	Passiv
Infinitiv	håva	håvas
Presens	håvar	håvas
Preteritum	håvade	håvades
Supinum	håvat	håvats
Imperativ	håva	–
Particip
Presens	håvande, håvandes
Perfekt	(håvad)
Not: Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

håva

1. fånga med håv

   Fraser: håva in, håva fram, håva upp

Översättningar

fånga med håv

• bokmål: håve
• nynorska: håva
• polska: łowić ^(pl), łapać ^(pl), chwytać ^(pl)