hålligång

Svenska

Substantiv

Böjningar av hålligång	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hålligång	hålligånget
Genitiv	hålligångs	hålligångets

hålligång

1. (vardagligt) festande, skoj, drag, liv

   Etymologi: Bildat av hålla i gång