härkomstort

Svenska

Substantiv

Böjningar av härkomstort	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	härkomstort	härkomstorten	härkomstorter	härkomstorterna
Genitiv	härkomstorts	härkomstortens	härkomstorters	härkomstorternas

härkomstort

1. ort eller plats från vilken någon eller något härstammar; ursprungsort

   1891 (5 aug): Skaraborgarne på industriutställningen i Göteborg. (Skara Tidning):

   Utsällningsföremål af sten och af samma härkomstort som den föregående finna vi jämväl inom den monter, som innesluter preparater från "Sveriges geologiska undersökning".

   1899 (1 sep): Uppkomsten af namnet Dreyfus (Söderköpings Tidning):

   Den person, som inregistrerade dem, satte emellertid på platsen för familjenamnet en hänvisning på personens i fråga härkomstort och skref alltså Treviranus, d. v .s. mannen från Trier (latin: Treviri).

   2017: Kalmars historia: den begravda staden – medeltid och renässans, Dick Harrison:

   Tack vare angivelse av härkomstort kan vi se att många av dem hade släktband till familjer i Lübeck eller städer längre söderut.

   Se även tesaurus: Härkomst, Grund