Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av häng  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ häng hänget häng hängen
Genitiv hängs hängets hängs hängens

häng

  1. (vardagligt) det att uppehålla sig (på viss plats) förstrött och utan direkt aktivitet; det att hänga
    2010 (25 okt): Social aktivitet för alla åldrar (Sydsvenskan):
    Hänget i stadskärnorna skiljer sig även från hänget på ungdomsgården och fyller därför en annan funktion.
    Sammansättningar: hängbyxor
    Sammansättningar: nöjeshäng, parkhäng, utehäng
  2. egenskap för byxor att ha hasat ned så att underbyxorna synliggörs
    2007 (17 nov): Hur mycket häng har du? (Helsingborgs Dagblad):
    Men det betyder inte att alla i klassen tycker att det är snyggt med häng i brallorna och djupa urringade tröjor.
  3. det att vara i luften länge när man hoppar
    Kobe Bryant hade ett galet häng när han hoppade fyra meter från korgen och dunkade i bollen så hårt så hela arenan kände det!
 
Besläktade ord: hänga

Verb redigera

häng

  1. böjningsform av hänga

Tyska redigera

Verb redigera

häng

  1. böjningsform av hängen