häng

Svenska

Substantiv

Böjningar av häng	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	häng	hänget	häng	hängen
Genitiv	hängs	hängets	hängs	hängens

häng

1. (vardagligt) det att uppehålla sig (på viss plats) förstrött och utan direkt aktivitet; det att hänga

   2010 (25 okt): Social aktivitet för alla åldrar (Sydsvenskan):

   Hänget i stadskärnorna skiljer sig även från hänget på ungdomsgården och fyller därför en annan funktion.

   Sammansättningar: hängbyxor

   Sammansättningar: nöjeshäng, parkhäng, utehäng

2. egenskap för byxor att ha hasat ned så att underbyxorna synliggörs

   2007 (17 nov): Hur mycket häng har du? (Helsingborgs Dagblad):

   Men det betyder inte att alla i klassen tycker att det är snyggt med häng i brallorna och djupa urringade tröjor.

3. det att vara i luften länge när man hoppar

   Kobe Bryant hade ett galet häng när han hoppade fyra meter från korgen och dunkade i bollen så hårt så hela arenan kände det!

Besläktade ord: hänga

Verb

häng

1. böjningsform av hänga

Tyska

Verb

häng

1. böjningsform av hängen