grus

Se även Grus och Grus grus.

Svenska

Substantiv

Böjningar av grus	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grus	gruset
Genitiv	grus	grusets

en grusväg

grus

1. mängd små stenar, använda för vägar, anlagda gångar eller för dränering

   Jämför: stenflis

2. (geologi) jordart med kornstorleken 2 till 60 mm

Etymologi: Av medellågtyska grūs (”grovt krossade stenar”). Besläktat med gryn, gryt och gröt.

Hyponymer: bärlagergrus, fingrus, fyllnadsgrus, krossgrus, singel

Sammansättningar: grusgrop, grusgång, gruskorn, grusplan, grustag, grusvagn, grusväg

Se även: makadam, sand

Se även tesaurus: Tunnhet, Grynighet, Land

Översättningar

1. mängd små stenar

• afrikaans: gruis
• engelska: gravel ^(en)
• finska: sora ^(fi)
• franska: gravier ^(fr) m
• italienska: ghiaia ^(it) f
• nederländska: gruis ^(nl) n, puin ^(nl) n
• polska: żwir ^(pl) m
• ryska: гравий ^(ru) m sing (gravij)
• spanska: grava ^(es) f, gravilla ^(es) f
• tyska: Kies ^(de) m, Schotter ^(de) m

2. (geologi) jordart

• tyska: Kies ^(de) m