gräma
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av gräma | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | gräma | grämas |
Presens | grämer | gräms (grämes) |
Preteritum | grämde | grämdes |
Supinum | grämt | grämts |
Imperativ | gräm | – |
Particip | ||
Presens | grämande, grämandes | |
Perfekt | – |
gräma
- vålla (någon) djup och varaktig sorg, vanligen förbunden med irritation, förargelse, harm eller vrede
- Poängförlusten grämer lite grann.
- Det grämer mig att jag betalade dubbla priset.
- (reflexivt: gräma sig) känna djup och varaktig sorg eller harm, vara bitter; känna ånger, ångra sig, beklaga sig över vad man gjort eller inte gjort
- De grämer sig över att de missat chansen.
- Titta inte bakåt och gräm dig över vad som inte blivit gjort.
- Vanliga konstruktioner: gräma sig över något
- Besläktade ord: förgrämd, grämelse
- Etymologi: Av fornsvenska græma, græmia. Bildat till gramber (”vred”), jämför gramse. Besläktat med bland annat isländska gremja och tyska grämen.
Översättningar
redigeravålla sorg och irritation