genstörtighet

Svenska

Substantiv

Böjningar av genstörtighet	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	genstörtighet	genstörtigheten
Genitiv	genstörtighets	genstörtighetens

genstörtighet u

1. (ålderdomligt) det att vara genstörtig

   Se även tesaurus: Tillbakadrivning, Gensträvighet, Genstörtighet, Obehag