Svenska redigera

Verb redigera

 
gå man ur huse

man ur huse

  1. (idiomatiskt, stelnat uttryck) gemensamt bege sig iväg till t.ex. evenemang e.d.
    1914: Kejsaren av Portugallien, Selma Lagerlöf:
    Det sa sig ju själv, att inte var det för att följa den gamla Kattrina till graven, som folk hade gått man ur huse, utan det måste vara något annat, som stod på.
    2014 (4 dec): Svaga nyanser lät allra bäst (Östgöta Correspondenten), Helena Lundberg:
    Linköpingsborna hade gått man ur huse för att få höra stadens studentsångare sjunga in julen.
    Se även: mangrant
    Etymologi: Med gå man ur huse menades ursprungligen att varje hus skulle ställa upp med en man till kriget eller försvaret.[1]
    Användning: Ibland kombineras frasen man ur huse även med andra verb, såsom samlas, kalla, komma, vandra, m.fl.

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svenska Akademiens ordbok: "hus", läst 2011-09-15