fluorescens

Svenska

Substantiv

Böjningar av fluorescens	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fluorescens	fluorescensen
Genitiv	fluorescens	fluorescensens

fluorescens

• uttal: -sjens el -sens

1. (fysik) ett ämnes förmåga att under mycket kort tid utstråla ljus då det träffas av viss strålning

   Besläktade ord: fluorescera, fluorescerande

Översättningar

ett ämnes förmåga att under mycket kort tid utstråla ljus då det träffas av viss strålning

• baskiska: fluoreszentzia
• franska: fluorescence ^(fr)
• katalanska: fluorescència f
• nederländska: fluorescentie ^(nl)
• polska: fluorescencja ^(pl) f
• portugisiska: fluorescência ^(pt) f
• spanska: fluorescencia f
• tyska: Fluoreszenz ^(de) f