fia

Svenska

Verb

fia

• uttal:        ⓘ

1. (orsamål) följa med

Iriska

Substantiv

fia m

• uttal: fʲiə

1. hjort

   Varianter: fiadh (ålderdomlig stavning)

   Etymologi: Av forniriska fíad (”vilddjur, vilt, särskilt hjortdjur”), av fid m ("trä").

   Besläktade ord: fia bairr, fia beannach, fia buí, fiafheoil, fia fionn, fia bán, fiagaí fianna, fia odhar, fiaphoc, fia rua

2. vildmark
3. mark, territorium

Adjektiv

fia

1. vild

   Sammansättningar: fia-chat