Svenska

redigera
Böjningar av fara ut  Aktiv Passiv
Infinitiv Böjs som fara + ut.
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Particip
Presens utfarande, utfarandes
Perfekt utfaren

fara ut

  1. medvetet bege sig från en inre eller central plats till en yttre eller mer avlägsen plats
    1878: Pietisten: Nytt och gammalt från Nådens Rike, Carl Olof Rosenius:
    Farao ropade till Moses och Aron: ”Gören eder redo och faren ut ifrån mitt folk, I och Israels barn; gån åstad och tjenen Herren, såsom I sagt hafwen.
    1889: Resa i Orienten, 1711-1712, Michael Eneman:
    Vi foro ut från Smirna på södra ändan och i så måtto öfver den gamla stadens rum, där vi blefvo varse en hop stenrösen och grundmurar [...]
    2023 (7 apr): Pimpling och skidåkning-påsknöje i norr (Norrbottens-Kuriren):
    Vi for ut och pratade med några lulebor om hur deras påskhelg ser ut.
    2023 (20 jun): Här får publiken bokstavligen GÅ på teater (Corren):
    En kvinna i lång kjol och förkläde far ut i gatan.
  2. förflyttas (av färdmedel eller med någon annans kraft) från en inre eller central plats till en yttre eller mer avlägsen plats
    2022 (7 aug): Kastade ut möbler från åttonde våningen – tvingas flytta ut (Göteborgs-Posten):
    Föremål for ut ur lägenheten i Göteborg på löpande band. Bord krossades, dörrar slogs sönder och till slut landade en spishäll på gångbanan utanför huset.
  3. (bildligt) ge sig på, gå till angrepp, hoppa på, flyga på
    1974: Furstarna: en krönika från Gustav Vasa till Karl XII, Ivar Lo-Johansson:
    En morgon hade föräldrarna varit från vettet. De kallade Jedvard till sig och for ut i okvädinsord mot honom.
    1992: Det bortglömda barnet, Catherine Cookson (översatt av Britte-Marie Bergström):
    Då hon hade sagt till Maggie: ”Han kunde ha sagt när vi kunde vänta hem honom” hade Freddie farit ut mot henne och sagt: ”Har det gått så långt att han måste vara ansvarig för sina handlingar inför dig?”