utfaren

Svenska

Adjektiv

Böjningar av utfaren		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	utfaren
	Neutrum	utfaret
Bestämd singular	Maskulinum	utfarne
	Alla	utfarna
Plural		utfarna
		Predikativt
Singular	Utrum	utfaren
	Neutrum	utfaret
Plural		utfarna
Kompareras inte.
Adverbavledning		(utfaret)?

utfaren

1. perfektparticip av fara ut

   1859: Afskedet från kyrkan, eller en Fritänkares strödda anteckningar och betraktelser under läsning af bibeln : Mathei evangelium, Johan Niklas Cramér:

   Huru låter då förklara sig, att den af menniskone utfarne djefvulen skulle i öde rum söka hvila och sedan åter inqvartera sig hos menniskan, för att finna den hvila, hvilken han i de öde rummen hade sökt förgäfves?

2. utmärglad, utmattad och sliten (av utdragen sjukdom, lång tids idogt arbete, slit, möda eller liknande)

   1754: Afhandling om Siukdomars Ursprung: samt Purgatif-Pulwrets Nytta och Bruk, Jean Ailhaud:

   Herrar Medici låto mig nio gånger åder, och i ellofwa dagar purgera, hwilcket wel hemmade febrens tiltagande, och mildrade thensamme så wel som hufwudwärken, tryckandet och hostan; men iag wart så mager och utfaren, at iag med möda kunde hålla mig uprett.

   1999: Jag ville ha sagt dig det ömmaste ord. Kärleken mellan Gerda och Erik Axel Karlfeldt, Carin von Sydow:

   Fru Berg är också alldeles utfaren av vinterns alla hushållsbestyr, men han får ej ut henne från barnen, klagar han.