falk

Svenska

Substantiv

Böjningar av falk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	falk	falken	falkar	falkarna
Genitiv	falks	falkens	falkars	falkarnas

falk

• uttal: /falk/

brunfalk (Falco berigora)

1. en rovfågel tillhörande släktet Falco

   Etymologi: Av fornsvenska falker, av tyskt ursprung (jämför fornhögtyska falcho), från latinets falco, som antingen kommer från falx, "en skära" (vilket troligen syftar till den karaktäristiska näbben), eller är ett låneord, kanske germanskt.

   Sammansättningar: brunfalk, falkblick, falkjakt, falköga, jaktfalk, pilgrimsfalk, tornfalk

   Besläktade ord: falkenerare

Översättningar

rovfågel

• aragonska: falco
• bokmål: falk ^(no) m
• bottniska: falk m
• danska: falk ^(da) u
• engelska: falcon ^(en)
• finska: haukka ^(fi)
• franska: faucon ^(fr) m
• isländska: fálki ^(is) m
• japanska: 隼 ^(ja) (はやぶさ, hayabusa)
• kurdiska: şimqar ^(ku)
• lakota: čhetáŋ
• latin: falco
• nederländska: valk ^(nl)
• nynorska: falk m
• polska: sokół ^(pl) m
• portugisiska: falcão ^(pt) m
• ryska: сокол ^(ru) m
• spanska: halcón ^(es) m
• turkiska: şahin ^(tr)
• tyska: Falke ^(de) m
• ungerska: sólyom ^(hu)

Bokmål

Substantiv

falk

1. falk

Bottniska

Substantiv

falk m

• uttal: /fɑ́l̥k/ (Hössjö)

1. falk

   Etymologi: Av fornnordiska falkr.

Danska

Substantiv

falk

1. falk

Nynorska

Substantiv

falk

1. falk