jaktfalk

Svenska

Substantiv

Böjningar av jaktfalk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	jaktfalk	jaktfalken	jaktfalkar	jaktfalkarna
Genitiv	jaktfalks	jaktfalkens	jaktfalkars	jaktfalkarnas

jaktfalk

1. en art (Falco rusticolus) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten jaktfalk

   Etymologi: Ordet finns belagt i språket sedan 1755 (cirka).

Översättningar

Översättningar

• bokmål: jaktfalk ^(no)
• engelska: gyrfalcon ^(en)
• estniska: jahipistrik ^(et)
• finska: tunturihaukka ^(fi)
• franska: faucon gerfaut ^(fr) m
• nederländska: giervalk ^(nl)
• polska: białozór ^(pl) m
• ryska: кречет ^(ru) m
• spanska: gerifalte ^(es) m, halcón gerifalte ^(es)
• tatariska: шоңкар ^(tt)
• turkiska: aksungur ^(tr), akdoğan ^(tr)
• tyska: Gerfalke ^(de), Jagdfalke f