Svenska

redigera
Böjningar av förklinga  Aktiv Passiv
Infinitiv förklinga förklingas
Presens förklingar förklingas
Preteritum förklingade förklingades
Supinum förklingat förklingats
Imperativ förklinga
Particip
Presens förklingande, förklingandes
Perfekt förklingat

förklinga

  1. klinga ut, dö ut, tona bort.
    1894 (24 dec): Gud skall nog hjelpa. (Göteborgs Aftonblad):
    Knappast hade tonen från klockan förklingat, innan en gammal, stor och robust tjensteflicka inträdde.
    2012 (13 dec): (rubrik) (Piteå-Tidningen):
    Fiskarnas rop på hjälp förklingade ohörda.
    Etymologi: Av tyska verklingen.[1]

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svenska Akademiens ordbok: "förklinga"